The Subtle Knife (His Dark Materials, #2) - Philip Pullman
Ok en månad senare (typ) är jag äntligen klar. Vilken tid det har tagit för mig att läsa den här boken! Det är någonting med Pullmans språk som gör att jag tappar koncentrationen när jag läser. Jag menar inte att han skriver illa, det gör han verkligen inte - men det är något som min hjärna reagerar på och sedan bara zonar ut från. Blir irriterad på mig själv under läsningens gång för jag tycker att boken är bra, eller iallafall helt okej, och ändå kommer jag på mig själv med att sitta och tänka på andra saker nästan hela tiden!
The Subtle Knife av Philip Pullman, del 2 i serien om His Dark Materials (oklart vems svarta material men så heter serien iallafall). Sorry för otroligt förskräcklig bild men blogg.se strular vad gäller att lägga in instagram-bilder. Och ja just ja, 3/5 stjärnor får den av mig.
Precis som i förra boken så kommer den igång ordentligt först på slutet, och får med mig i både känslor och engagemang. Det är mer trögstartat i början, och jag har under lång tid i boken svårt att se vad huvudpersonernas egentliga mål är. De bara vandrar, planlöst, mot diffusa mål, för att så småningom kunna stöta ihop med personer eller tillfällen där historien kan ta ytterligare fart. Det känns som en typisk mellanbok på det sättet. Första boken hade sin tydliga strid och där hade Lyra något att försöka uppnå, nu är hon inkastad i en värld utan att veta vad eller hur hon ska ta sig vidare. Det är som en lång transportsträcka mot slutfighten som jag antar kommer att äga rum i nästa bok. Berättelsen hettar till och blir riktigt bra stundtals, men det håller inte för att vara intressant hela vägen in i mål. Jag antar att det som händer i den här boken kommer klargöras i sista, och då kanske den här makes more sense, men just nu kändes den lite "jaha". Bra, men inte i klass med första boken.