Fight Club - Chuck Palahniuk

Det enklaste här för att få till en riktigt smart och snygg recension vore kanske att skriva den i någon form av regel-upplägg, eller helt enkelt endast kommentera boken med att man helt enkelt inte talar om slagsmålsklubben. 


*Tystnad.*


Men nej, den här boken måste kommenteras, och jag är fortfarande lite för valborgs-trött i huvudet för att orka tänka ut en smart och snygg recension, so here comes helt enkelt en vanlig hederlig sådan: 
 
 
Fight club är endast 208 sidor, ändå händer det extremt mycket på den tiden. Det är korta inhopp i olika tid och rum, där berättarjaget kastar oss in i händelser och scener som denne upplever, blandat med minnen och drömmar. Ibland är det tvära kast men på något sätt får man ihop storyn ändå. Kanske beror det på att jag har sett filmen innan, men jag vill inte tro det. Jag tror snarare att det faktum att jag har sett filmen förstör mer än det hjälper mig i den här bokens fall. Jag måste sluta med sånt, att se filmer baserade på böcker innan jag läst originalet. Blir alltid så besviken i efterhand annars. Blev förbannad på mig själv när jag fick reda på att det var en bok, vilket skedde långt efter att jag sett filmen - precis som Chuck Palahniuk själv nämner i bokens efterord. Att han fortfarande får förklara sig som den som skrev boken, INNAN filmen, eftersom folk alltid frågar "Finns det en BOK?" när filmen omtalas och boken nämns. Suck. Vill inte vara en av dem.

Tydligen är det så att Fight club från början endast var 7 sidor lång och skriven som en novell, där fokus helt låg på reglerna i slagsmålsklubben snarare än huruvida det hade med slagsmål att göra eller inte. De sju sidorna är nu kapitel 6 i boken, den helt orörda novellen, som jag förstod det. Lite häftigt ändå. Älskar såna anekdoter, och var såklart tvungen att läsa om kapitlet igen när boken var färdig. Det står sig ensamt.

Boken är förstås våldsam, men det är berättandet och språket som lyfter den och gör den speciell. Det, och insikten om det meningslösa liv de allra flesta av oss lever, och att vi vet om det, men att vi ändå inte väljer att göra något åt det. Att det krävs så drastiska grejer som mordförsök och rejäla slagsmål för att väcka upp oss ur vår vardagsdvala och få oss att känna oss levande. Fight club är en samtidsklassiker med sjukt sorglig innebörd. Ett slag i magen på det vi kallar livet. Fenomenal.


Fight Club av Chuck Palahniuk får 5/5 stjärnor.
0 kommentarer