Bloom - Kevin Panetta och Savanna Ganucheau
Ari kan inte komma iväg fort nog. Han vill lämna sin lilla stad och allt vad den innebär bakom sig och flytta till storstan. Med sitt band. Göra musik och följa sina drömmar.
Vad han flyr ifrån? Ingenting egentligen. Staden där han växt upp är mysig, han jobbar på sina föräldrars bageri och har precis gått ur skolan. Men det är svårt att se det fina man har, det är enklare att söka efter annat. Och det var ju hans föräldrars
dröm, det där med ett bageri. Hans egen dröm är att spela i band. Eller?
Bloom av Kevin Panetta och Savanna Ganucheau, fem av fem blommor.
För att komma iväg till the Big City och the Big Dreams inser Ari att han behöver någon som tar över hans jobb på bageriet. Han sätter ut flygblad i området och får en massa extrajobb med att intervjua pappskallar (sorry but not sorry, de kommer
på köper när man håller i arbetsintervjuer my dear Aristotle), innan så en dag när det knackar på dörren och HECTOR står där. Han är perfekt för jobbet, älskar att baka, och är dessutom i Aris ålder. De börjar jobba tillsammans på bageriet,
och helt plötsligt känns det som att hela världen står i blom.
Men det river fortfarande i Ari när han tänker på sina drömmar. Vad ska han göra? Vems drömmar ska han följa? Åt vilket håll vill h Konceptet är typisk coming-of-age-bok, men det är ovanligt bra. Ari är inte rakt igenom sympatisk: han är lat, har
svårt att vara lojal, försöker vara andra till lags och skrattar med i elaka skämt istället för att stå upp mot dem. Jag känner igen mig i honom till 100%, just i hur det var att vara tonåring. Hur djävulskt jäkla svårt det var?!!
Hector, däremot, är ärlig, lugn och lösningsorienterad med en positiv syn på livet. Han är till viss del Aris raka motsats, men de tar fram det extra fina i varandra när de umgås. Uppslagen i boken där de bakar, som är helt utan text och där sidorna
blommar ut, är fantastiska. Det är så mycket som händer i de rutorna, utan att ord behövs.
Just den där förvirrade tonårsperioden beskrivs så bra i den här berättelsen. När man inte förstår att vissa "vänner" bara drar ner en och ger en negativ energi. Innan man fattat att man kan bryta med vänner och att man ska sätta sig själv i första
rummet. Och de där funderingarna kring vad man vill, egentligen. Men kommer man någonsin komma fram till det? Man ägnar så mycket tid åt att fundera istället för att bara njuta. Hector lär både Ari och oss läsare en massa kloka grejen. Var snäll,
njut av stunden och baka en god kaka så löser sig det mesta 🍪 (och skulle det mot förmodan inte lösa sig så har man iallafall en kaka).